läsproblem?
Vad underbara ni är! Blir så glad av kommentarerna ni skickar till mig, verkligen!
Jag bloggar mest för att jag mår bra av de själv, att skriva ut vad jag gillar eller bara för att lätta på hjärtat. Förut höll jag allt inom mig, vad de än gällde egentligen men efter ett tag sprängdes de inom mig, jag kunde inte bevara de inne längre. De blev helt enkelt för mycket.
Så tycker detta känns en bra början helt enkelt :D
Jag älskar att läsa era bloggar, för jag gillar att få tips, se hur andra mår eller var dom gör om dagarna. Men något jag inte gillar är när folk bara kommenterar "HUR MÅR DU?" eller "VAD SKA DU GÖRA IDAG?" när jag till och med har skrivit de i inlägget ibland?! Man har ju en blogg för man tycker att de är kul, eller? Folk som endast kommenterar för att få kommentarer tillbaka är ju inget roligt, då kommer inte jag gå in på den bloggen igen iallafall. Menar absolut inte att vända detta mot några särskilda, men hoppas ni förstår vad jag menar.. Aja kan "klaga" på hur mycket som helst egentligen inom bloggvärlden, men alla är vi ju olika. Men jag tycker inte de är kul att folk bara kommenterar för att få en högre statistik eller vad man ska säga, jag tror ni förstår vart jag försöker komma hehe..
Hoppas ni mår lika bra som jag idag,
Jag bloggar mest för att jag mår bra av de själv, att skriva ut vad jag gillar eller bara för att lätta på hjärtat. Förut höll jag allt inom mig, vad de än gällde egentligen men efter ett tag sprängdes de inom mig, jag kunde inte bevara de inne längre. De blev helt enkelt för mycket.
Så tycker detta känns en bra början helt enkelt :D
Jag älskar att läsa era bloggar, för jag gillar att få tips, se hur andra mår eller var dom gör om dagarna. Men något jag inte gillar är när folk bara kommenterar "HUR MÅR DU?" eller "VAD SKA DU GÖRA IDAG?" när jag till och med har skrivit de i inlägget ibland?! Man har ju en blogg för man tycker att de är kul, eller? Folk som endast kommenterar för att få kommentarer tillbaka är ju inget roligt, då kommer inte jag gå in på den bloggen igen iallafall. Menar absolut inte att vända detta mot några särskilda, men hoppas ni förstår vad jag menar.. Aja kan "klaga" på hur mycket som helst egentligen inom bloggvärlden, men alla är vi ju olika. Men jag tycker inte de är kul att folk bara kommenterar för att få en högre statistik eller vad man ska säga, jag tror ni förstår vart jag försöker komma hehe..
Hoppas ni mår lika bra som jag idag,
annars vänder de för er snart ska ni se, puss
hopplöst
Dessa tankar som håller en vaken om nätterna ._. Äntligen ska jag till sjukhuset imorgon iaf. Ska kolla upp min mage men funderar på att berätta hur jag mår så jag får en ny tid. På ett sätt vill jag, såklart. Vill verkligen inte känna såhär längre, men jag vill ju klara detta på egen hand.. Jag vill inte behöva ha någon hjälp, vill bara att ångesten ska försvinna. Att min självkänsla blir bättre igen och att allt löser sig med min fina pojkvän! Vill bara kunna släppa allt och gå vidare och älska mig själv som jag är, är de för mycket begärt?
Värdelös
Varför ska jag alltid jämföra mig med andra, varför kan jag inte bara lyssna på vad andra säger om mig? Jag hatar de. Vill bara se mig själv i någon annans ögon, och förstå att jag faktiskt duger som jag är. Jag är hur lycklig som helst egentligen men jag känner att jag inte är värd de, varför? Jag vet faktiskt inte egentligen men på något sätt lyckas jag alltid trycka ner mig i botten, så jag hamnar där jag hör hemma typ. Alla tankar som snurrar i huvudet utan nytta måste verkligen försvinna, jag ska göra ALLT för att få bort dessa tankar och min negativa inställning innan de är försent, jag tänker inte tillåta mig själv att förlora den jag älskar. Känner mig både egoistisk och svag, tankar dödödödödö
Självkänslan i botten.
Jag vet inte vad som hände, jag har alltid varit den starka tjejen och inte direkt brytt mig vad andra säger om mig. Men nu på senaste tiden har de varit kaos i mitt huvud, vet inte hur jag ska förklara. Jag känner att jag hela tiden gör fel och trycker ner mig själv i botten om de är något som hänt, även om de bara är en skitsak egentligen. De känns som jag hela tiden borde vara bättre för att duga för dom i mitt liv och att alla andra är mycket roligare, snällare, snyggare, smalare och ja ni fattar nog vinklen. De känns som jag är tom av känslor, kan inte ens förklara den känslan själv. Någon som känner liknande? Om jag tjafsar med någon, då blir jag helt tom i huvudet och glömmer HELT bort vad vi börjat tjafsa om, utan de ända som kommer upp i knoppen är massa negativt om mig själv. (Fan vad värdelös jag är, såhär är ingen normal människa, jag bara sårar alla, jag gör inget rätt, gör jag någon lycklig så sumpar jag de dagen efter för jag är så elak, jag önskar att jag var lika intressant som henne osv.)
Men idag är de en bättre dag än igår som sagt
och de kommer bli ännu bättre imorgon. Kram på er ❤
☼
☼
☼
Men idag är de en bättre dag än igår som sagt
och de kommer bli ännu bättre imorgon. Kram på er ❤
Life isn’t always sunshine and butterflies. Sometimes you got to learn to smile through the pain. - See more at: http://sayingimages.com/life-quotes-best-images-with-quotes-about-life/#sthash.tHwKhPIR.dpuf
ღ
☼
☼
☼
